Är det bara jag som tycker att dagarna som går nu bli bara väre och värre!? Jag menar först går min mamma bort! Sen gifter sig min pappa med en häxa! (Kate) Sen blir Tina och Nelly bästisar! Och jag då? Vad blir jag jo ensam! ÅH JAG HATAR LIVET! Skrek jag ut över ännu en bild på Nelly jag ritat. Tänk vad bra livet var innan allt detta hände... Jag lägger mig ner på rygg. Jag tittar upp i taket, att försöka sova kanske får mig att bli på bättre humör? Jag försöker men resultatet bli inte så bra...

Jag blev därimot mer iriterad och arg för det.
Det hade blivt ganska mörkt så månen hade gått upp...

 

När jag skisade med ögonen ser jag Marie (min riktiga mamma) sitta på månen. Hon håller i ett metspö och det ser ut som hon fiskade upp alla dåliga saker. Jag ser plötsligt mig sitta brevid henne, vi skrattar och slängre allt ont bakom oss. Vi log mot varandra vi hade alltid gillat att fiska tillsamans.
Jag fick en tår i ögat som mamma torkde bort.
-Sarah, du behöver inte ett fiskespö och min hjälp för att fiska upp allt du inte gillar... Utan du behöver bara ta tag i det och ge allt! Sa mamma, med huvudet nära mig.
-Åh mamma! Jag kramade om henne. Vi kollar sedan upp mot himlen, och ser en fallande stjärna. Vi tittar på varandra, blundar och önskar:

Att vi alltid ska vara tillsamans!


Nästa dag vaknade jag upp på gott humör (på länge). En av andledningarna var att det var lördag - en dag då man är fri! Jag gjorde i ordning frukost till halva familjen och skrev en lapp att jag skulle ta en joggingtur.
Det var skönt att att ta en joggingtur, fåglarna kvittrade och doften av blommor spredsig!

Efter ne stund åkande av rullskridskor, så kände jag att jag nog fick ta och vila mig. Så jag satte mig på en bänk i staden:

 

Plötsligt får jag syn på en brunhårig tjej gå ut ur affären, med huvudet neråt. Hon går till brevlådan, som är cirka bara några meter ifrån mig. När hon vänder sig om ser jag att det är.... Tina! 
Vi båda är nog lika förvånade, eftersom hon står kvar där i 10 sekunder. Tillslut vänder hon sig om och går iväg, med huvudet neråt. Jag tar satts och springer efter henne.
-Tina!! Roppar jag Men hon höör mig inte, så jag roppar istället:
-Tinis!! (Som är henne smeknamn)
Tillslut vänder hon sig om. Hon ser mig djupt in i ögonen. Tillslut börjar hon gråta.
-Men Tina... Jag.. Börjar jag
-Det är inte du! Det är jag som har varit en idiot rent ut sagt! Tårarna kommer mer nu. Jag lägger armen om henne, vi går sedan tillbaks till bänken i staden. Jag ger Tina en servett.
-Hur har du ståt ut!? Frågar Tina mig, med en snyftning.
-Ja du... Säger jag Det har varit inte så lätt... Tina börjar få mer tårar.
-.. Men det är ju såklart inte dit fel, Tina! Hon ser upp på mig och försöker få fram ett leende.
-Utan Nellys fel är det ju! Säger jag. Tina ler och nu är tårarna borta.

När vi rätt ut allt går vi sedan hem, och Tina ringer Nelly och säger åt henne att kalaset är inställt.
-Va!? Säger Nelly i en luren
-Höör du dåligt eller? jag sa nej! Tina lägger sedan på.

Efter denna dagen, var Sarah och Tinas vänskapsband, starkare - än någonsin!

 Slut!  

Och sorry för att det inte blev så extremt många bilder... Men hoppas nu ialla fall ni gillade sagan! Och jo det blir ingen "de l2" av denna serien...

  
PS. Om ni glömt hur det gick dom andra delarna så behöver ni bara klicka på "sagor" - kategorin.

Sorry att det har tagit lite tid innan delen har kommit ut... Men nu kommer den!

Sedan dagen då Nelly började i samma klass som mig och Tina. Har jag varit inte så önskad. Dom mobbar mig inte eller så det är bara att jag känner mig.. mig bara UTAN FÖR! Skrek jag ut över ett foto av Tina och mig på våran födelsedag (vi fyller på på samma dag) Jag tog fram en tekning av Nelly jag gjort och rev i sönder den. Sedan började jag rita flera tekningar och riva i sönder dom. Det knakade på dörren, pappa kom in.

-Vad håller du på med? Penny försöker sova...
-SOVA? Jag struntar väl i om hon ska det! Hon får faktiks aceptera det, att jag kanske vill riva i sönder tekningar av Dummingen Nelly!  
Pappa tittade ner på dom sönder rivna tekningarna. Han tog upp den 3:dje jag hade rivit.
-Är det hon här som är "Dummisen Nelly"? Pappa små ler lite när har säger det.

-Mmm... Hurså?
-Ja, detta är ju min chefs dotter och hella deras familj komer...
-MAT SARAH! Det var Kate som kallade.
-KOMMER! Ropade pappa och jag i kör, vi logo mot varandra. Ända sedan min riktiga mamma dog av cancer, hade pappa känts sig nere och upptagen med "arbete"... Han kände sig nog antagligen ensam för att Maria (min mamma) hade gått bort. Men sedan gifte han sig med Kate ch då blev ju livet bara sämre och sämre + att Nelly började i samma klass som mig. Pappa och jag glömde bort att Kate hade kallat på oss. Vi rusade nerför trapporna, det blev inte bättre när jag såg att middagen blev kall pizza med brocoli. Blä!

Nästa dag i skolan var det många som pratade med andra (mer än vanligt)
Nästan alla höll i ett kort där det stod ordet "FEST" på med stora bokstäver.  Jag tittade några skåp ner åt höger där Nelly, Tina, Emma, Lina och alla dom andra i cherliderlaget. Nelly stod med några kort som var likadant som dom andras. Jag förstod då vad som fördesegårde då: Tina och Nelly skulle säkert ha ett födelsedagskalas - TILLSAMMANS!
Och Tina som inte äns sagt något! Fast det klart Nelly och hon är säkert bästisar nu! Jag kände gråten i halsen, sprang snabbt in på toaletten. Låste dörren satte mig på toalettsstolslooket, och lät tårarna kom som regn...

______________Fortsättning följer..._____________________________

Sorry för att det inte blev så många bilder... Men jag han inte. I veckan kommer nästa del!

Kramiz!

Elin/Eliwn ;)

Vill bara först säga att jag tycker det är jätte kul att ni gillar sagan!   (Tack så mycket för komentarerna ni skickade!) 

Dagarna innan skolan bliv inte mycket bättre... Fast det klart nu kanske jag (ägntligen) kunde vara med Tina! Den postiva tanken fick mig gott humör på vägen till skolan. Fast det klart lukten i skolbussen var så vanligt, inte så trevilg... Men jag lystes upp när jag såg Tina vid sitt skåp.
-Tina!!! Ropade jag medans jag sprang mot henne, fast när hon stängde sitt skåp såg jag en mörk flicka.

Den mörka flickan tittade på mig och sen Tina. Tina nickade och vände sig mot den mörka flickan och sa.
-Nelly, detta är min vän Sarah. Vi har kännt varandra sen dagis.
Jag tvekade lite när hon sa ordet "vän" Fast det klart hon kunde ju inte säga till alla på skolan, att hon var min bästis.
-Trevilg att träffas Sarah! Sa Nelly, som värkade vara den mörka flickan. Hon räkde ut sin hand. Jag tvekade lite men förstod sedan att hon ville skaka hand med mig... Jag blev nog en liten nyans av röd om kinderna. Jag räkte ut handen men Nelly hade redan gått iväg med Tina. Jag stod kvar där och blev lite generad och öppade sedan mitt skåp och tog mina böcker.

-Hör upp alla! Som vanligt tappade vår lärare, Mrs Goldenstone tållamodet, när alla killarna i klassen pratade och kastade pappersflygplan. Jag fick duka lite eftersom jag satt brevid Mark, som kastade pappersflygplan på vänster sidan om mig. Där det satt Alexander - Ännu en pappersflygpans-kastare. Min plats brevid Tina hade varit upptagen - av Nelly. Mrs goldenstone ringde i en klocka och alla blev tysta.
-Samma gamla klass ser jag att jag har... Hon tittade ut på 2 killar som mest kastade pappers-flygplan. (Som nu och tittade åt ett annat håll)

-Ja nu när jag har er uppmärkanssett, så vill jag pressentera vår nya elev Nelly. Hon kollade på Nelly som såg blyg ut.
-Ja Nelly kan kanske komma och berätta lite om sig själv? Hon tittade på Tina som gav henne tecknet: "Du klarar det" - Som hon hade gett mig när jag var nervös inför något. Nelly reste sig och gick mot katedern.

-Ja jag heter Nelly... Och öh.. Jag kommer från Affrika, fast min pappa kommer från Panfu. Det är därför vi nu har flyttat till Panfu... Hon kollade ner och Tina klappade. Nelly fick fram ett leende och Mrs goldenstone bad Nelly att sätta sig.
-Tack Nelly, då kör vi lite kemi nu! Ni kan redan faktiskt välja en partner redan nu, och sedan följa med mig sedan till kemi-rumet.

Jag gick fram mot Tina men såg sedan att hon höll armen om Nelly.
-Så Tina... Ska vi vara partner... Som vanligt? Det sista höll jag inom mig.
-Jag ska vara med Nelly, och du kan väl vara med någon annan än mig? Jag menar Nelly är ju ny så jag tänke visa henne runt. Tina vände ryggen och gick med Nelly till kemi-rumet. Min partner blev i stället Nick - Som petar i näsan...

___________________Fortsättning följer....________________________

  /Elin (Eliwn) ^^

När jag kommer ner för trappan, ser jag pappa hålla i min låtas lilla syster, Penny. Och min låtas-mamma Kate, se helt förkrossad ut. 

-Vad hände!? Frågade jag. Kate kollar upp och pekar på golvet där tusen bitar porslin ligger.
-Vad som hände? Snyft... Tallrikarna från min värdinna har nu gått i sönder! Pappa lägger armen om henne.
-Men vad skulle ni med dom till? Frågar jag Kate kollar upp och ser på mig.
-Till middagen såklart! Mina föreldrar ska komma på middag! Har du glömt det? Alla tittar på mig.
-Ööhh ingen har sagt det till mig!
-Men jag har ju planerat, köpt mat, och mublerat om hella vardagsrumet! Ser du ingen ting eller!? Jag kollar mig om kring och ser som Kate sa. Hon har mublerat om vardagsrumet i svart och vit.
-Men hur som helst... Så ska jag till Tina nu så hejdå! Jag springer mot dörren men Kate stoppar mig...

-Sakta i backarna! Du går ingen stans idag!
-Men Kate!
-Inga men! Och dessutom kan du kalla mig "mamma" istället för Kate...
-Aldrig! Dessutom är inte du min riktiga mamma! Jag rusar upp för trappan till mitt rum och låser dörren efter mig. Jag slänger mig sedan på sängen och gråter mot kudden.




Tyvär lyckades Kate mig tvingas att äta middag med hennes föräldrar. Det värsta var att Kate insiterade på att dom kunde stanna hella kvällen med oss! Fast dom var väl inte så hemska men ändå kunde jag haft en roligare kväll! - med Tina! 

Fast det klart jag kanske kan vara med henne i morgon... Jag får se...

(Nästa dag...)

Yes! Det gick att vara med Tina idag puh! Hon förstod att det inte gick igår. Jag kollade på klockan 08.53 var den. Jag skulle till Tina 10.00 Det är tur att Tinas familj inte är "lat-maskar" för annars skulle jag nog ha varit hoss henne 14.00... Bort sätt från vår familj som tidigast går upp 11.00!  När jag gick ner till köket tappade jag hakan, Kate, Penny och pappa var finkläda som om du skulle till U.S.As pressident!

-Skynda på Sara! Du ska vara klar om 10 minuter! Sa Kate
-10 minuter? Var ska vi?
-Till en opera-uppspelning.
-Såhär tidigt?
-Ja vi ska hinna med att besöka Frihetsgudinnan!
-Sådär klädda?
-Sluta vara gå in på sånt negativ, Sara! Gå upp och gör dig i ordning!
-Men jag ska ju till Tina idag! Protosterade jag.
-Det får du ställa in!
-Igen!?
-Ja det är inte mitt fel att du planer så dåligt... Jag kände ilskan komma Kate var alltid tvungen att bestäma över mig! Olyckligt nog tvingade Kate mig med på den där dumma resan... 
Och hon kläde på mig jätte fåniga kläder!



Kan det bli värre än såhär!? Skrek jag ut när jag var helt ensam i rummet.

__________________Fortsättning följer_____________________

  /Elin (Eliwn) ^^

Jag hade tänkt att skriva en uppföljare till denna saga jag kommer publicera nu. (Den har innan publiceras på min första blogg, men han aldirg avsluta den) Så för er som läste sagan på min andra blogg; Ni kommer få läsa slutet! Men jag kommer såklart börja med att publicera "del 1" (Så minnet färskas upp! ;P) Men nu kommer sagan:

Tina och jag har varit vänner sen dagis... Dagen då vi träffades gick till såhär:

Vi skulle sova middag och jag och Tina hade våra sängar brevid varandra. Brevid oss stod en ”Elefant-staty”



Ända sedan jag hade gått på dagis hade jag varit rädd att den ”Elefant-statyn” Skulle äta upp mig.  Och jag var fortfarnade det... Tina såg på mig och undrade antagligen vad jag höll på med. Fröken började läsa sagan ”Dom tre små grisarna”
När Anita (som fröken hete) hade läst klart sagan hade alla panda-barnen somnat, utom jag. Jag blundade och låtades sova. Fröken gick runt till alla barnen och kollade så dom sov, när hon hade kollat alla log hon och gick sedan ut ur rumet.

Minuterna gick och jag väntade på att fröken skulle komma tillbaka och väcka allihopa.  Jag suckade tung och tittade upp i taket. Plötsligt märkte jag att någon kollade på mig, eller det kändes så. Jag kollade på Tina som kollade på mig. Hon hade antagligen hört mitt tunga suck. Hon reste sig och sa sedan med blyg röst:

-Hej... Kan du inte heler sova?

- Nä jag brukar aldrig göra det, så det är ingen nyhet... Tina fnissade. Vi log mot varnadra. Plötsligt ryckte det till i dörr-handtaget, och Anita kom in. Hon gick till ett litet bord, där det låg en liten klocka som hon sedan ringde i. När alla hade vaknat slog hon ihop händerna och sa:

- Ja då var det rast! Kom ihåg att ta på er överdrag om ni har!
Alla barnen strömade ut till hallen, sedan ut. På rasten lekte Tina och jag.
Och sedan den dagen har vi varit bästisar!

Jag kollade på klockan 12.30 en halvtimma kvar tills jag skulle gå till Tina och sova över. Plötsligt hörs ett KRASCH nere på bottenvåningen. Jag slänger i från mig fotoalbumet jag just kollade i och springer ner till botten våningen...

__________________...Fortsättning följer....________________

  /Elin (Eliwn) ^^